31 maj, 2015

Kl 21:00

Söndag morgon. Sitter i eldpallkojan vid Lidmans Svartån och väntar på att kaffeelden ska ta sig. Vaknade tidigt av att det slutat regna. Hans Lidman Sällskapet har haft sin årliga vårvandring, denna gång i Lim-Johans fotspår. Torbjörn Lang och Roger Persson från Ovanåker var våra ciceroner under dagen. De är troligen de främsta kännarna av Lim-Johans liv, konst och hantverk. Vi besökte Lim-Johans stuga, gården i Mackskalen där han växte upp, hans mors grav vid Mattsmyra kapell och Lim-Johans grav på Ovanåkers kyrkogård. Innan dess fick vi en liten förevisning av den utställning om Lim-Johan som finns på Edsbyns museum.

Regnet är envist. Jag hade hoppats på sol och kläckande sländor. Planen var att inviga mitt nya flugspö. Ett splitcane i klass 5 byggt av Ulf Löfdal. Det är viktigt att man tänker och känner rätt när ett nytt spö ska invigas. Spöt är ett steg till på min flugfiskestig. Kanske är jag på väg bort från laxfisket. Sånt kan man aldrig veta. Just nu är mitt bästa fiske att smyga efter små åar. Det ensamma stillsamma flugfisket.

Regnet igår gjorde att jag sköt upp invigningen till idag. Det lovades uppehåll. Det regnar fortfarande även om det varit uppehåll en kort stund. Jag gick ut då och kände lite på spöt. Gick upp till Per-Olshöljan och fiskade mig neråt mot eldpallkojan. Det är nog det bästa enhandspö jag någonsin kastat med. Jag rollar knästående obehindrat ut den mängd lina jag behöver, jag lyfter och mendar utan att behöva anstränga mig. Spöt känns som om det skulle kunna bli en förlängning av min arm och mina sinnen.

Vid nacken till Svartåfallet händer det jag drömt om i många år men som jag aldrig trodde kunde bli verklighet. En av Svartåns hemliga öringar tar min fluga! Den är liten och den gula buken syns tydlig när den hoppar. Det ligger en björkstam mitt i ån. I mina försök att tvinga fisken bort från björkstammen lossnar den. Jag suckar djupt, men känner samtidigt stor tacksamhet. Svartån har accepterat mig. Den testar mig om jag är värdig att fånga dess legendariska invånare.

Regnet tilltar, jag avbryter mitt fiske, blåser liv i kaffeelden. Funderar. Samtalen med vännerna i Hans Lidman Sällskapet under gårdagen och gårdagskvällen var mycket givande. Konst, kultur, natur och naturligtvis flugfiske och Hans Lidman. Kom även över en ovanlig Lidmanbok. min samling är snart komplett.

Lyssnar på regnets smatter mot plåttaket. Fågelsången tränger igenom smattret. Flugfiskets väntan är en skön väntan.

/Jan Lahenkorva